Miajunnogelin

Ibalnd inser jag hur jag tänker,
pratar de om mig?
Vad säger de om mig?
Vad har jag gjort för fel?
Och jag är medveten om att fler än jag gör så i vardagen,
medvetet och omedvetet.
Åtminstone jag gör det för att jag är för rädd om vad andra egentligen tycker om mig,
något som är fånigt men som jag oroat mig mer och mer över sedan jag blev singel.
Som tur är börjar jag dock oroa mig om det mindre och mindre nu igen.
Men man vill ju aldrig att folk ska tycka man är dum i huvudet i alla fall?
Jag frågade mig själv igår,
varför skulle de prata om mig,
egentligen?
Jag pratar om mina vänner alltid lite nu och då och om andra också,
men det är inget negativt dessutom vinns det miljarder olika människor på jorden,
så varför skulle någon prata illa om dig dygnet runt?
Det finns ingen anledning!
Dessutom finns det en miljard saker till som man kan prata om som inte är människor.
bara för att man ser äcklad ut när någon går förbi menas det inte emot den,
man kanske pratar om bebisbajs,
och vilka färger det är.
Som jag, Astrid och Johanna gjorde i bussen på väg till matchen.
Vuxet!
bara för att folk skrattar så skrattar de inte åt dig?
Jag är bäst på att sitta och skratta åt mig själv och mina klantigheter,
och ajg vet inte hur många gånger bror vänt sig om och undrat,
vad gjorde jag nu?

JAG SKA HÄRMED SLUTA TA ÅT MIG OM DET INTE KOMMER RAKT EMOT MIG.
det är 0,0000000001 procent chans att det skulle prata om mig.