Miajunnogelin

Jag älskar min balklänning.
Flätorna tog mig lång tid att få så bra.
Men alla arbetstimmar var lätt värt resultatet.
Men när ska jag någonsin bära denna underbara skapelse igen?


Alla timmar jag la på att väva mitt tyg till studentklänningen.
Och hur länge jag längtade efter den stora dagen.
Nu är allt slut,
allt över.

Längtar så himla mycket tillbaka.

caroline leek
foto: ida dahlberg
klänning: designad och sydd av mig

Fy vad jag saknar dig!
Och jag gillar också plan b carro.
Fast egenligen längtar jag mest tills jag träffar dig nästa gång och vi ska äta massa choklad.
Ingenting onyttigt är lika gott utan dig... så enkelt är det.

Jag räknade just ut att jag har just haft denna blogg i 6 dagar nu.
Men jag har bara fått en kommentar, av någon jag inte ens känner?

Idag har jag varit med SnyggMalin.
Eller Valin som man också kan kalla henne när vi smällt i oss massa godis tillsammans.
(synd för mig att det inte finns något svullo-smek-namn på mia, hehe)
Och en sak jag vet är att jag har världens bästa vänner.
Jag har tur jag!

När jag kollar på mina pa-bilder så saknar jag skolan otroligt (OTROLIGT) mycket.
Man hade alltid något att göra,
det var kung.
Och jag fick göra det bästa jag vet - sy och designa.
Och så mycket jag saknar det när jag ser klänningen här som jag gjorde åt malin till hennes student,
och så inser jag vad jag måste göra i morgon.
Rota i min sylåda och sy.
Jag kallar lördagar härmed -kreativa lördagar-.

Nu må jag kuta till matchen som tyvärr ser mörk ut för Sverige just nu.
Typiskt.