Jag förstår varför jag inte brukar vara snäll med bror, eller blev han bara rädd för att jag inte brukar vara snäll?
Jag kom hem med en bit nougat efter matchen i söndags,
jag hade ingen lust att äta den alls (carro, jag tror min nougatperiod är över).
Så varför inte vara snäll och ge det till min bror,
som först inte vågade tacka ja och satt skräckslagen ut efter att nästan gått på att äta något som han får av mig.
Jag lovade honnom att farlig är den inte,
så han tog den, öppnade den, LUKTADE PÅ DEN!??!?!?, kollade skeptiskt på den,
och sedan gick jag därifrån.
Änn idag vet jag inte om han åt upp den eller om han barqa kastade bort den eftersom det såg ut som han trodde att hans syster skulle förgifta honom.
det skulle vara en bra tidig födelsedagspresent?
Nu blire sova,
det är ju som sagt tisdag,
då är det så pass att man sover så mycket man kan för att undvika döden.
Jag och tisdagar är usla tillsammans.
