Planering är onödigt
Jag har tänkt sedan igår(förrgår hur man nu ser dett?),
att jag skulle skriva ett skitroligt inlägg innan dagens teaterpremiär.
Nu sitter jag här 02.16 på natten och inser att det här är enda tiden jag haft vid datorn på hela dagen sedan jag klev upp och bloggade senast,
förutom halvminuten jag hann uppdatera min facebookstatus på(VIKTIGT ATT GÖRA).
Jag tror i alla fall jag har uppdaterat den?
Se ni hur vilsen jag är?
Och nej nej,
inte är de för de 1.5 milen jag sprang idag,
eller för teatern jag försökte hålla koll på,
eller för de här vinet jag just druckit,
ack nej.
Det är för att idag hade jag för en gångs skull ett liv!
Att ha en fullbokad dag igen mår jag gott av,
det ska jag skryta med ända tills jag har ett liv igen.
COOOOOOOOL!
Under tiden som jag skryter ska jag umgås med mina lotsasvänner,
vi hörs när jag vaknar och ska försöka få mamma att fatta och sluta mobba mig för att vara bakis,
för att,
nej,
jag blir inte bakis på två glas vin (vilket hon då kommer vara övertygad om att jag är och reta mig hela dagen)!
