Hade man planer på att vila är man på fel ställe
Varje söndag här längtar jag hem till lilla Ånge.
Jag saknar såklart alla hemma,
men det är inte därför jag längtar hem.
Det är på söndagar jag vill krypa ihop och hinna vila lite för mig själv,
ligga i fosterställning en stund,
äta lite chips,
kolla på lite TV(ja just det, jag är en ej så flitig tv-användare, men här är jag för lite oflitig tv-användare),
vara lagligt bakis.
Men här finns alltid någon att prata med,
det kommer alltid folk och plingar på dörren,
det finns alltid något jag tycker jag borde göra istället för att vila mig.
Vila finns här inte på världskartan...
Vist att jag somnade i en polares famn häromdagen(jag har blivit en otroligt kramgod människa sedan jag kom hit) och låg och snarkade högt inför hälften av killarna i klassen och sedan fick höra "jag viste inte att tjejer kunde snarka så",
men varje vaken sekund stressar man upp sig...
Vad som händer här på en fredagskväll hinner inte hända inte i Ånge på ett helt år!
Förstå att man blir utmattad.
Inte konstigt att hjärnan får fnatt och att jag är som en mer crazy människa!!
Folk säger här, efter ett år på SCoTT är alla rubbade.
Jag har varit här i 4 veckor..
Jag fick idag höra...
"Du är så konstig, att skulle du gå naken i trapphuset när du ska till grannen och fråga efter kaffe så hade jag inte blivit förvånad.. Det hade bara varit en typisk mia-grej"
Hur rubbad ska folk tycka att jag är efter 1 år? Eller ännu värre, 2 år?!
Men fan vad jag älskar orsa!
Kände idag dessutom att jag var värld att få en extra födelsedag iår,
så jag bakde tårta och fick födelsedagskramar.
Födelsedagskramar är fina kramar!
På fredag ska jag dock härifrån en sväng,
ska ju dra till älskade Vemdalen och pussas lite på gubbarna och hänga på fjällskola inför vinterns arbete!
