Miajunnogelin

Det är kung,

för exakt en månad sedan hade jag en läsare.

Något säger mig att denna läsaren skulle kunna vara Malin.

Men vad vet jag?

 

Av någon anldening dras jag idag till att skriva igen,

trotts mitt låga besöksantal och trotts att jag pratar med Malin mer eller mindre varje dag.

Jag vet ju trotts allt även att mormor hittar in ibland och fnittrar,

och att jag själv nästan skrattar så jag kissar på mig när jag läser inläggen i från förr.

Därför tänker jag trotts allt inte skriva som om jag skriver åt min vän,

utan som om jag skriver till hela världen.

Släppa ut det - trotts att det inte är så viktigt för världen.

 

Jag har tänkt mycket på min trygghetszon.

Den man bör lämna ibland.

Tänkte lämna den.

Det är nog så man blir något stort?

 

Nåväl,

det stora jag vill åstakomma är att ha lycka som en av mina vassaste känslor.

Tror mig redan att lyckan redan har en stor plats i mitt liv.

Skulle även kunna kalla en del av min lycka Adam.

 

MEN VAD SKA JAG GÖRA MED MITT LIV?

 

Målet är att bli antagen till Socionomutbildningen.

Väntan på svar ger mig fnatt och insikter om att jag behöver en reservplan.

Problemet är att jag inte vill ha någon.

Min plan är den plan jag tänkt mig.

Händer det inte nu,

när ska jag då bli vuxen?

 

Jag vet inte vad som ska bli av den här bloggen.....

Men just nu tänker jag väldigt mycket på löpning.

Idag var jag ute på en fantastisk (och läskig) långtur i Jönköpings skogar.

Blev jagad av en ko. Rörde jag mig för snabbt så följde han efter, men smög jag då stod han bara och glodde så där som kor gör.

Det är intressant hur alla leder häromkring leder genom kohagar.

Vid ett senare ställe var vägen blockerad för att en bonde föste sina kor till hagen mitt emot. Så där fick jag lugnt vänta medan kon trampade... Betade,

trampade,

betade och tillslut hade kommit så långt att jag vågade få över.

Läste dessutom ett inlägg om tre personer som blivit attackerade av kor och skadade innan jag gav mig ut,

så då var man ju mesigare än vanligt!

 

Idag när jag sprang så njöt jag,

det var ju livet liksom.

Men jag tänkte också på hur mycket jag nu kommer kunna känna mig förtjänt av att äta på kommande semestrar.

 

 

Så är det så?

Att vi tränar för att kunna unna oss allt det onyttiga?

Ellee för att vi älskar att träna?

För vissa är nog svaret självklar.

För mig är det nog både och,

jag är liksom för kär i livets sötsaker för att inte också tänka på den jämt!

 

God natt.

Jag har funderat ett tag...
Vad identifierar en löpare?
För såg jag en slank person framför mig med smala ben som sprungit flera 1000 mil.
Nu börjar jag tänka om.
Kan vem som helst kalla sig löpare?
Även alkoholisterna på stan?
Den överaktiva 5åringen du önskar kunde sitta still på den långa tågresan?
Farmor som gillar att vara aktiv?
Överviktiga Agda?
Jag antar det...
Att alla kan kallas löpare alltså,
så länge de då och då försöker springa.
Jag mötte häromdagen en tjej jag inte ens kunde ana att hon sprang.
Hon skulle springa 49km på ett berg snart.
Jaha, tänkte jag överraskat....
vem som helst är nog löpare.
Bara man gillar det ibland.
Jag vill kalla mig löpare trotts att jag är en av de långsammare i klassen,
men jäklar vad jag kan springa långt,
jäklar vad jag älskar det (förutom när jag ser den förjävliga raksträckan på 2 km som förmodligen psykiskt kommer ta kål på mig, men annars så).

Vad vill jag komma fram till idag?
Jag älskar löpning.
Vem som helst kan älska det,
oavsett ålder, kön, storlek eller hastighet.
Alla är vi olika sorters löpare..

Långdistanslöpare, traillöpare, jojolöpare, lata löpare, osv.

 

Jag tänkte bli snabb en dag.

Jag är även lite osäker på vad som hände när jag häromdagen tänkte,

jag tycker nog inte så illa om hösten ändå.. den är fin!

JAG VILL JU HA VINTER!

Men när jag varet inte? (jag läste i efterhand igenom mitt inlägg och fann denna helt oförklarliga mening, vad försökte jag säga här? Varför tar jag inte bort den och skriver om mitt misstag istället?)

Nu ska jag sluta trött-virr-glad skriva och sova istället!

Nu har jag legat här i min fantastiska säng vaken i en timma.

Men vette tusan om jag vågar kliva upp?

Tänk om en sådan simpel sak som att kliva upp också slår bakut?

Bäst jag ligger här en stund till!

Jag trodde tisdagar var ottursdagar?

Idag när jag tränade fick jag äntligen känna på riktigt att jag blivit starkare.

Riktiga armhävningar är inte att leka med för en medelsvensk tjej..

Men idag!

Ni skulle ha sett mig.

Bekräftelsebehovstjejen..

Det är jag det. och jag jag vet om det själv!

Att berätta att jag tränar ger mig lite mer motivation till att träna..

Så förmodligen kommer jag inte sluta nämna det!

Dock belönade jag idag mitt nya starka jag med lite stuffs...

Jag menar, så jag kan se extra snygg ut med mina nya muskler?!

Jag vill träna...

och jag vill göra det nu (ja jag ör medveten om vad klockan är)..

Jag väntar på att hostan ska ge med sig..

och så fort den gör det ska jag rusa på gymet. 

Min detox vecka gick förövrigt bra...

Veckan efter var jag fruktansvärt onyttig och sjuk men tränade dock en hel del ändå.

Men nu vill jag träna på riktigt igen.

När jag är hemma!

Blir alldeles höstdeprimerad av att  vara sjuk och inte få träna..

Men det är möjligt att det är bra att jag hade en göra INGENTING dag idag efter att ha varit bokad 8-03.00 varje dag i en vecka..

 

Jag var i Orsa förra veckan..

Igen. Och jag saknar det redan.. Igen.

Jäklar vad fint man har det där,

umgås med massa fantastiska människor som längtar efter snö lika mycket som mig.

Man råkar alltid dricka öl någon dag för mycket när man är där,

så det är möjligt att det är bra att jag inte bor där längre.

Hoppas dock på att hinna hälsa på Erika en gång till innan säsongen börjar.

Hoppas!

Har ju fått jobb nu så man vet ju inte hur ledig man kommer vara framöver.

 

Då fick jag ur mig några onödiga goda ord igen och ska nu satsa på den kurerande sömnen!

Det går superbra med min Detox..

Jag är lite stolt över mig själv som nu klarat av 4 dagen!

Sötsug och hunger finns knappt alls.

Men jäklar vad gött det hade varit med en fin äggmacka.

Jag har valt att jag ska köra detta i 5 dagar eftersom det är första gången...

Så på lördag morgon ska jag förhoppningsvis få i mig en äggmacka,

den kommer sitta fint!

I måndags var dock en tung dag,

när mina kära vänner satt med pizza och jag satt där hungrig med min stackars frukt.

På tisdagen när mamma bjöd de på tårta så var suget borda..

möjligt att det kan vara eftersom frukt är ganska sött så man slapp sötsug.

Och nu,

efter fjärde dagen är allt jag är sugen på en stackars äggmacka!

Ska jag vara helt ärligf så tvivlade jag på mig själv i söndags natt när jag skrev inlägget,

men nu jäklar har jag klarat dagarna bättre än jag trodde..

Nu ska jag bara klara fredagen innan jag säger för mycket..

men det ser ljust ut!

 

Jag vill tro att man ska testa allt innan man dör,

och jag känner att det är dags för bättre matvanor.

Därför har jag bestämt mig för att testa på detox (ja, en typ av fasta).

Det har ingenting med viktminskning att göra..

Jag vill bara att jag och min stackars kropp och mage ska må bättre.

Har haft mycket ont i magen och huvudet senaste tiden utan att veta varför,

så vad tusan kan jag förlora på att testa detta?

Jag kommer köra en frukt detox vilket innebär att jag bara kommer leva på frukt som fast föda.

Det tycker inte jag är helt fy och skam.

Om en vecka ska jag börja äta som vanligt igen,

ha mer energi,

och slippa magknip och huvudvärk.

Låter bra?

JA!

Har just avbokat alla veckans pass eftersom man inte kan köra tung träning under en detox eftersom man inte får i sig tillräckligt med energi och näring för detta.

Men lätt träning kommer fortfarande att ske.

Man kan läsa om detta här!

 

 

Jag lovar att inte dö under veckan,

men önska mig lycka till eftersom jag älskar mat!

Bilder som betyder hela världen för mig!

Jag har haft en sådan fantastiskt bra helg!

Mött fantastiska människor och gjort bort mig!

Allt som man förväntar sig ska göra en helg i Orsa.

Med andra ord var det aqua jam i helgen och jag är inte det minsta besviken.

Tydligt att Orsabubblan alltid kommer att vara där och att Orsa alltid kommer ha en fin plats i mitt hjärta!

Men samtidigt kan jag berätta att få liga i sin säng hemma i Ånge för återhämtning känns rätt gött..

Min kropp hade inte klarat en till termin i Orsa!

Betala räkning dagar är kanske inte de bästa dagarna i livet...

Men hey, nu har jag det gjort!

Idag hade jag dock hoppats på att få göra ting som att plocka bär på gården,

gå lite slakline och njuta av livet..

Men när himlen faller får man göra andra vettiga saker.

Har en rättelse till gårdagens inlägg...

Jag vet inte längre om jag är arbetslös,

fallet är så att jag ska provjobba på storsjöbadet i morgon kväll och jag hoppas på att lyckas sköta mig!

Så i morgon får ni alltså hålla alla tummar och tår för mig kära läsare,

för då tänker jag bli ett jobb rikare.

Ja, man kan ju tro att jag gått vilse i skogen.

Men nej!

Jag har bara inte den minsta tid för det här med dator och då glömmer jag bort att blogga helt.

Jag lever rövare och reser runt och har underbara vänner som rastar mig nästan varje dag.

Jag frågar mig själv varje kväll vid läggdags..

Hur kan man vara så upptagen fast att man är arbetslös?

Jag vet inte om jag insett att det finns något att göra hela tiden i ett så stort hus som jag bor i..

Om jag håller på att träna ihjäl mig..

Om mina vänner snor all min tid..

Eller om jag har fullt upp med att vara självupptagen?

Hur som helst har jag just upptäckt det goda i att ta sig tid för sig själv.

De underbara stunder på dagen när jag tränar eller det senaste.. när jag sitter och målar.

Jag finner en ro jag inte viste fans..

Och jag säger då det...

Jag älskar mina vänner,

men åh vad man behöver kunna finna ro för att överleva alla dessa upptåg vi ställer till med.

Igår somnade jag och kände mig som en konstnär...

Ikväll (jag vet att det nästan är morgon) kan jag somna och känna mig som en poet efter detta djupa inlägg!